Jag fick tyvärr ett jäkla astmaanfall på morgonen. Och som tur var kom Michael hem i rättan tid och kunde ta över. Detta är andra gången som jag är sååå nära på att ringa 112. Det är så jäkla otäckt att inte få luft. Jag chippar bokstavligt talat efter andan. Precis så får Wilja när hon blir dålig så jag vet vad hon går igenom. Det värsta är att människor dör av att få sånna här anfall. Jag vet ju att det går över - ca 2tim satt jag i soffan och grät över att jag hade det så jobbigt. Det blir ju bara värre när man gråter men jag blir så rädd för att luften när som helst kan ta slut. Sånna här anfall har jag fått många i mitt liv men bara några enstaka som är lite värre. Men nu är det över iaf. Jag blir lite konstig efteråt eftersom jag överdoserat medicinerna så när det blir såhär.
Michael var snäll och var vaken några tim extra så kan kunde köra Nova till dagis. Jag tänkte lägga mig i soffan och vila lite men Wilja är inte så samarbetsvillig just nu :)


(att somna med blött hår resulterar i sån är frisyr)