Jag trodde aldrig att barn skulle innebära så mycket oro och ledsamhet. Med Nova har vi knappt aldrig vart på VC eller KSS. Med Wilja är det tvärtom. Hon är en liten olyckskorp. Just nu håller mitt hjärta på att gå i bitar av oro för alla hennes problem. Vi har problem med eksem/utslag, matproblem, dricker inte, diarré, hög feber och den där jäkla astman! Jag sliter mitt hår av grubblerier. Tanken av att man alltid kommer vara orolig för sina barn gör mig gråhårig. Tänk när dom blir stora och ska hänga ute på kvällarna. Aldrig!

På tal om ingenting annat så har jag vart lite smått besatt av Unga mödrar de senaste. Varenda jävel som är gravid röker. Jag blir så irriterad på sånt folk. Jag har själv varit rökare så jag vet vad jag talar om, det är inte lätt att sluta men väljer man att fortsätta fast man har ett liv i magen så har man fan inte mycket innanför pannbenet.
Sista tiden som gravid med Nova var kritisk i slutet, hade jag rökt under graviditeten hade hon aldrig klarat sig. Hon hade aldrig fixat en vanlig förlossning. Så påverkad var hon. Därför slutade allting som det gjorde. Det är sånt som jag fortfarande kan gå och tänka på. Tänk om jag rökt, då hade vi inte haft Nova här!
En som röker under en graviditet är chanserna väldigt stora för att den ger sitt barn förkylningsastma. Hur i helvete kan man vara så dum och egoistisk att man utsätter sitt barn för de?? Jag hade skjutit mig i skallen om jag visste att det var mitt fel att Wilja har det så jobbigt som hon har när hon blir förkyld.

Jaja det var lite tisdagstankar.