Ikväll har jag känt mig som världens ruttnaste mamma. Är fortfarande. Hatar att lägga barnen när vi är "osams". Wilja som annars somnar bara man lägger ner henne, har ikväll slagit sitt rekord i läggningstid. 1,20h tog de tills hon slog ihop sina blå. Det vi inte vana vid när det gäller henne. Annat var det med Nova förr. Då vore 1,20 en baggis. Minst 3-4h tog de tills hon somna för att sen vakna 2tim senare.

Jag kommer på mig själv med att bli irriterad och arg på en 11mån. Vad tjänar det till? Är det något som testas när man blir förälder så är det minsann tålamodet. Det har jag fått bygga upp till max. Och jag blir irriterad på mig själv för att jag blir irriterad. Men nu sover hon iaf och Nova har oxå precis somnat här bredvid mig. Sitter på golvet bredvid sängen med en gosekisse i knät så kommer ingen vart. Och sitter nog hellre kvar här för nere ser det ut som kriget så det vill jag inte ta tag i. Får blunda när jag går ner sen.

KSS idag gick fint och det firade vi med att köpa cykelsadel till Michaels cykel och en ny cykelhjälm till Nova. Hennes gamla får Wilja ärva. Perfekt. Så nu kan vi ut och cykla hela familjen!

(enda bilden som inte vart allt för suddig)