Ännu en kväll har spenderats på KSS, närmare bestämt akuten. Lilla snuttan. Men nu är vi på väg hem, några inhalationer rikare. Skönt att vi slapp inläggning. Jag tycker så synd om Nova när det blir så här. Wilja ska till doktorn - mormor kommer och är hos dig. Allt går så snabbt och stressigt. Hinner knappt förklara för henne varför saker och ting är som det är. Men när det gäller andningen är det snabba ryck in och då sätts hon åt sidan. Usch. Ska pussa på henne lite extra när jag kommer hem.

En sak jag tänkt på mycket det senaste är varför skriver man alltid om när barnen är sjuka? Checkar in på akuten osv.
-Vill jag skryta om det? Absolut inte. Hade hellre sett mina barn vara friska och aldrig besöka sjukhus.
-Vill jag folk ska tycka synd om henne? Det är synd om henne som inte kan andas men behöver verkligen inga mer sympatier. Hjälper ju inte ändå även om jag vet folk tänker på henne.
-Vill jag folk ska veta vad vi gör? Vem är ens intresserad av det?!

Med Nova hade vi aldrig sjukdomsbekymmer men med nr två verkar vi fått de mesta. Tur hon är så snäll och inte klagar nåt. Hon håller humöret uppe och tur är väl det för annars hade morsan brutit ihop för längesen.